När bilderna av den döda syriska pojken spreds över världen kände Maria Bergqvist, som tillvardags är ombudsman på HRF och ordförande för den fackliga kvinnoklubben Alina, att hon inte bara kunde se på längre. Nu måste jag göra något, tänkte hon och tog bilen och började samla in kläder.

– Det var alla möjliga människor som ville hjälpa till. Främlingar, vänner och folk som hörde av sig på Facebook,. I början var det ganska kaosartat nere på Malmö C, när det inte fanns någon samordning, men väldigt många som ville hjälpa till. Efter hand har det blivit mer organiserat och nu finns det en välfungerande mottagning där myndigheter, Malmö stad och ideella organisationer samarbetar, bland annat här på Posthusplatsen, berättar Maria.

– Det finns mycket jobb som myndigheter eller kommunen inte kan eller ska göra, och det har varit väldigt fint att se hur hela Malmö har engagerat sig för att hjälpa till. Att vi bor i en stad där vi hjälps åt, det känns fantastiskt.

Vi har ju upplevt att det politiska klimatet hårdnat och tonen blivit allt mer främlingsfientlig i samhället de senaste åren. Hur upplever stämningen när du engagerat dig som volontär för flyktingar?

– Jag har bara mött kärlek! Det har varit så många som velat hjälpa till och vi är många som känt att vi velat göra något som gör skillnad när de främlingsfientliga åsikterna tar större plats. Det är vanliga malmöbor som spontant åkt ner till Malmö C för att hjälpa till, eller engagerat sig i olika volontärorganisationer.

Hur har det varit att möta flyktingarna som nyss kommit till Sverige?

Jag trodde det skulle vara jobbigare först, att få höra om vad alla gått igenom på vägen till Sverige. Men det har varit lättare än jag trodde. Många flyktingar berättar att de blivit illa behandlade på vägen, men när de väl kommit hit upplever de att de blir väl mottagna. Det är ju så man vill att de ska känna. Hade jag behövt fly, så hade jag naturligtvis varit väldigt tacksam för att det funnits människor som velat hjälpa till. Men det bästa har varit att se alla barn som kunnat slappna av och leka när de kommit fram. Att de kunna bete sig som helt vanliga barn igen.

Om man själv vill engagera sig, hur tycker du man ska göra då?

Det finns flera organisationer som gör bra och viktiga insatser. Men det är inte bara i det akuta flyktingmottagandet som det behövs engagemang. Det är minst lika viktigt att hjälpa nyanlända att få en bra start i deras nya liv i Sverige. Man kan t.ex. hjälpa till med läxläsning, eller vara fadder så att vägen till en fungerande vardag i Sverige blir så kort och bra som möjligt. Ibland är det lätt att man bara fokuserar på den akuta situationen, men vi får inte glömma att det behövs ett långsiktigt engagemang också, säger Maria Bergqvist.