Sedan tidigare idag, den 4 januari, är id-kontroller av samtliga färje-, tåg- och bussresenärer från Danmark till Skåne ett faktum. Detta i Öresundsregionen, där det har rått passfrihet sedan 50-talet och där i snitt 15 200 pendlare dagligen tar sig över Sundet till jobb eller studier.

Många personer har arbetat hårt under flera år för att göra det lättare för både människor och företag att leva och verka, och röra sig fritt och självklart på båda sidor Sundet. Det finns ambitioner att riva de barriärer som återstår och bättre ta vara på de möjligheter som Öresundsregionen skulle kunna erbjuda.

Id-kontrollerna är ett väsentligt steg i fel riktning, och riskerar inte bara att innebära akuta och kortsiktiga konsekvenser för pendlare och besökare utan också långsiktiga negativa effekter på attraktivitet och tillväxt.

Konsekvenserna av riksdagens beslut om id-kontroller är i högsta grad relevant för hela Sverige. I Öresundsregionen skapas 26 procent av Sveriges och Danmarks BNP, trots att den skånska arbetslösheten fortfarande är högre än i riket.

Förhoppningsvis blir kontrollerna extremt kortvariga. Men även om de avvecklas i det snaraste så krävs nationella insatser och omedelbar handlingskraft av regeringen och riksdagen. Bilden av Öresundsregionen som en gränslös arbetsmarknads- och näringslivsregion är i det internationella perspektivet redan skadad. Jag förväntar mig att regeringen agerar kraftfullt för att återställa den.

Regeringen måste:

1. Arbeta fram en nationell strategi för Öresundsregionen.

I samarbete med lokala företrädare behöver regeringen ta fram en nationell strategi för Öresundsregionen, som är Nordens största arbetsmarknadsregion med 3,9 miljoner invånare. Den svenska nationella strategin måste kopplas ihop med den danska huvudstadsstrategin. Idag innebär höga resekostnader, juridiska gränshinder samt språkliga och kulturella hinder ett produktionsbortfall för regionen på två miljarder kronor, enligt Öresundskomiteen. Den nationella Öresundsstrategin ska leda till ett utökat samarbete så att kvarvarande gränshinder rivs och skapa förutsättningar för fler jobb i regionen. Det måste bli lättare att jobba på båda sidor Sundet och att växla mellan utbildningar på regionens många olika högskolor och universitet. Det handlar om att underlätta matchningen på arbetsmarknaden och göra det lättare för företag att både attrahera och ta till vara den kompetens som finns. Myndigheten för utländska investeringar i Sverige, Invest in Sweden, bör få i uppdrag att särskilt bidra med insatser för att stärka attraktiviteten för investeringar i Öresundsregionen, som befolkningsmässigt är den snabbaste växande regionen.

2. Inrätta en dansksvenskinfrastrukturkommission.

Även om id-kontrollerna riskerar att leda till i alla fall ett tillfälligt bakslag så visar färska siffror att antalet broresor ökar, både vad gäller arbetspendling, transporter och spontanresor. Antalet tågresenärer ökade förra året med 4 procent, och fordonstrafiken med 1,8 procent. I juli förra året åkte 1 133 066 personer tåg över Sundet. En tredjedel av Sveriges import och export, mätt i värde, transporteras genom Skåne varje år, enbart godsvärdet motsvarar hälften av den svenska utrikeshandeln. Mellan 2003 och 2011 ökade antalet lastbilar som passerade Skånes gräns med cirka 30 procent. Under samma period skedde en 50-procentig ökning av antalet godståg via Öresundsbron.

Regeringen bör ta initiativ till en dansksvensk infrastrukturkommission, liknande den tyskdanska som funnits för Fehmarn Bält-förbindelsen. Länderna behöver göra gemensamma prognoser och identifiera framtida besluts- och investeringsbehov. När Sverige planerar för höghastighetståg mellan Stockholm och Malmö får den mentala gränsen inte gå vid Brofästet, Sverige är en global aktör. Koppla ihop trafiksystemet med det europeiska. Se att Kastrup, Copenhagen Airport, inte främst är en konkurrent till Arlanda, utan bidrar till svensk tillväxt. Hela Sverige växer när ESS utvecklas, när Ikeas globala kontor byggs i Malmö eller när IBM ser potentialen med stadens strategiska läge och unga globala befolkning.

3. Säkerställa att nationella investeringar möter den snabba befolkningsökningen.

Beslutet att införa id-kontroller är både historiskt och drastiskt, och fattat efter att Sverige förra året tog emot närmare 162 000 personer på flykt, och därmed gjort långt större insatser än de flesta andra EU-länder. Beslutet ska ses som ett dyrt verktyg för att få fler europiska länder, inte minst Danmark som bara tagit emot runt 18 000 flyktingar under 2015, att ställa upp för de flyktingar som söker skydd i Europa.

I Malmö har vi sett en kraftig befolkningstillväxt under flera år och befolkningen blir bara yngre och yngre. Till den redan kraftiga befolkningsökningen skrev kommunen nyligen upp prognosen med 62 procent fram till 2019, som en direkt följd av flyktingsituationen. Tidigare erfarenheter visar att Malmö växer procentuellt mycket i relation till de flesta kommuner. Den reviderade prognosen kräver cirka 4 000 nya bostäder om året, 26 nya skolor och 1 200 nya lärare bara i Malmö, de närmsta fyra åren. Mottagandet och investeringarna måste bäras och betalas solidariskt på ett sätt så att det är till gagn för hela Sveriges framtida sammanhållning, tillväxt och utveckling.

Malmö, Skåne och Öresundsregionen har potential som Sverige bättre måste ta vara på. Sverige står vid ett historiskt vägskäl, viktiga beslut behöver fattas nu. Även om id-kontrollerna förhoppningsvis blir en kort parentes i Sveriges och Öresundsregionens historia.

Katrin Stjernfeldt Jammeh
Kommunstyrelsens ordförande